Lilla lila rummet

Man kan städa sitt rum. Dammsuga och torka av och bädda rent. Man kan flytta om möblerna och vika kläderna. jag har ett rum. Jag har gjort allt det där. Men det är liksom inte mitt rum. Eller. Det känns ju bra nu. Städat och rent. Det är skönt och jag vet att jag kommer sova gott. Men det är någonting med det här. Det är liksom inte mitt.  Jag bara bor här. Gör så gott jag kan för att det ska vara fint. Men jag bor inte här. Jag vet inte var jag bor. Känner någon viss samhörighet med mitt lilla lila rum. Det första. Mitt rum. Med korgstol och dockhus i papp. En dalmatinerballong. Världen på rullgardinen. Det där urgröpta mönstret i sängen. en katt och ett nystan.
 
Där jag bodde. Liten och klen. Liten och stark.
Alla mjuka djur i sängen. Som skyddade mig. 
 
Katten Elsa. Hon fanns med där. Jag älskade henne så mycket. katten Elsa. Du är bäst.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0